livet som unf:are

Fimpa  NU!

et var en gång mängder med tobaksbolag. På 1900-talet sålde de sina cigaretter till så många de förmådde. Tobaksbolagen använde reklam som talade om hur lycklig och attraktiv man blev av att röka. Att röka ansågs fint och världsvant. Många av landets

invånare rökte och tobaksbolagens skattkistor svämmade över. Allt eftersom tiden gick blev invånarna upplysta om hur livsfarliga och beroendeframkallande cigaretterna var. Därför kom det sig att de styrande i landet förbjöd reklam för tobak. Antalet tobaks-kunder minskade så sakteliga. En del lyckades sluta, medan andra dog i sjukdomar orsakade av rökning.

Men tobaksbolagen var rasande. De ville tjäna ännu mer guld på sin tobak. Och då behövde de snärja nya unga kunder. Därför kom de på 2000-talet tillbaka i en än mer förförisk skepnad. Snuset smaksatte de som konfektyr med ingefära, vanilj och fläder. Sina sigill satte de på allt fler åtråvärda klockor, kläder och parfymer. De tillverkade till och med rosa cigaretter med smak av blomster. När de unga väl provade produkterna blev de som förhäxade. Dit tobaksbolagen pekade, dit var de tvungna att gå. Allt på grund av beroendet. Att de styrande i landet slutat varna de unga om hur farligt det var att röka och snusa, bröt sannerligen inte förtrollningen. Så innan någon visste ordet av ökade återigen tobaksanvändandet bland de unga.

Varje år lockas 16 000 unga människor att börja röka. Vi uppmanar dig att ge sagan ett lyckligare slut – genom berätta den vidare.

Vi på A Non Smoking Generation jobbar förebyggande för att barn och ungdomar aldrig ska testa tobak.

A non smoking generation

//Marcu
s